Ett demokratiskt parti på arbetarnas sida
När fackföreningsrörelsen i slutet av 1800-talet kämpade för allmän och lika rösträtt insåg man att det inte spelade någon roll om man vann striden för demokrati om inget av partierna stod på arbetarnas sida. Vid den konstituerande kongressen 19-22 april 1889 bildades därför Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti av 70 delegater, varav majoriteten representerade fackföreningar, och partiet fick bland annat till uppgift att samordna den fackliga kampen.
Den facklig-politiska samverkan har pågått sedan dess och kan sägas bestå i två delar:
- Den ena delen består i att fackföreningsrörelsen och Socialdemokraterna, som två självständiga och av varandra oberoende organisationer, för ett ständigt samtal om politiken utifrån en gemensam syn på samhället.
- Den andra delen innebär ett organisatoriskt samarbete där fackförbunden mobiliserar till stöd för Socialdemokraterna i de allmänna valen och på olika sätt arbetar för att partiet driver de frågor som är viktiga för medlemmarna.
Formerna för den facklig-politiska samverkan har förändrats genom åren och kommer säkert att göra det även framöver. Den prövas på varje kongress i LO och förbunden och har hittills funnits vara så värdefull för medlemmarnas påverkan på politiken att den ska bestå och utvecklas.
Läs mer: Socialdemokraterna i Stockholmsregionen